emilj1

Min lille Laban är verkligen inte räddhågsen av sig (även om han är väldigt skygg och inte tillåter att jag kommer för nära), gick på lådan självmant medan jag satt i telefon, pratade med min kompis för att rapportera lite om läget, kunde ha sträckt ut foten och nuddat katt och låda där jag satt (kattlådan är placerad under det låga bordet vid sängen, för det funkade inte så bra i det väldigt lilla badrummet, men det bekom honom tydligen inte att jag satt så nära och pratade högt "för mig själv", bådar gott inför framtiden att han är så obekymrad över att gå på lådan i min omedelbara närhet: för i en sån här liten lägenhet är ju det ganska viktigt att man inte är besvärade av varandras intimhygien, ja som i vilket samboförhållande som helst antar jag :)


(Den där stolen är en favorit, roligt att klättra och klänga i svarvade pinnarna, dammsugaren har ännu inte varit igång medan han har varit här, vet inte om liten Laban kommer vilja ligga så nära intill när han fått höra hur den låter, men vi får se!)

Ja då har Laban kommit på plats, han tog efter en viss tvekan några försiktiga steg ut ur kattburen, för att sedan snabbt leta upp ett bra gömställe längst in under sängen, och där fick han ligga ifred och acklimatisera sig; sedan bara en liten stund efter att gamla ägarna gått så tog han sig självmant ut på en promenad i lägenheten, och såg av allt att döma ut som att han gillade det han såg, enda felet i denna trevliga lägenhet är nog den där stora främmande människan som också bor där, för när han får syn på mig får han ett nästan skräckslaget uttryck i ansiktet och det blir snabbt in under soffan, ett bra gömsle även där.

Tog därför till den gamla beprövade metoden med leksaksråtta på snöre, gick bra att locka fram honom från under soffan och vi lekte och smög på råtta en stund så det stod härliga till, så leklusten är det iallafall inget fel på, bara undertecknad håller sig på "replängds avstånd". Och det går inte att luras heller, om råttan "råkar" komma lite för nära mig så backar han snabbt undan, jobbigt och jag kan bara hoppas han såsmåningom kommer vilja närma sig mig, men jag låter det ta sin tid, tvingar mig inte på honom, just nu vet jag till exempel inte alls var han är, det är alldeles tyst men jag ska inte springa och leta efter honom och stressa, det får ta den tid det tar helt enkelt. Har inte heller visat något intresse för skålarna med mat och vatten jag ställt fram, jo han tittade på dom, nosade lite och konstaterade väl att där finns mat och vatten men råttan var helt klart roligare just då, och det är ju ingen fara än så länge, Laban har ju bara varit här i ca 3 timmar så ingen anledning til panik ännu :)