Om Örebros löparmöjligheter
Ok, på allmän begäran, eller iallafall Pionheds, så kommer här undertecknads ris och ros beträffande Örebros olika löparspår:
I3/Lillå-Spåret (kallas visst också Vena-Spåret): Ligger närmast hemmet, ett trevligt spår att springa i utan jättejobbiga upp och nerförsbakar; eller det skulle det kunna ha varit om det inte vore så förbenat mycket hundägare som tydligen inte har någon annanstans i hela Örebro län att gå med sina vilddjur med, närå vi måste gå med byrackan just på det kilometer-markerade elljusspåret där motionerande människor försöker genomföra sina löprundor, och så alla dessa folk som går 3-4 stycken i bredd så man inte kommer fram...
...Nä från I3-spåret så brukar det bli att jag istället tar en avstickare till Rynningeviken och springer på den grusvägen som leder förbi där och som såsmåningom tar en fram till den stora bron över vägen till Arboga/Glanshammar, och därifrån viker man sedan av mot Örebro igen via en lång asfaltsträcka och som via en tunnel till slut leder en tillbaka till andra änden av I3-spåret, och på det sättet så har man fått sig en rejäl runda i benen med varierande terräng och underlag, och man har samtidigt sluppit trängas med en massa folk!
Puh, det var lite om de närmaste omgivningarna där undertecknad brukar vara ute och löpa, fortsättning följer om mera avlägsna lokaliteter som t.ex. Markaspåret och Karlslund-spåret!
PS! Jag tycker om hundar, I really do ;)
I3/Lillå-Spåret (kallas visst också Vena-Spåret): Ligger närmast hemmet, ett trevligt spår att springa i utan jättejobbiga upp och nerförsbakar; eller det skulle det kunna ha varit om det inte vore så förbenat mycket hundägare som tydligen inte har någon annanstans i hela Örebro län att gå med sina vilddjur med, närå vi måste gå med byrackan just på det kilometer-markerade elljusspåret där motionerande människor försöker genomföra sina löprundor, och så alla dessa folk som går 3-4 stycken i bredd så man inte kommer fram...
...Nä från I3-spåret så brukar det bli att jag istället tar en avstickare till Rynningeviken och springer på den grusvägen som leder förbi där och som såsmåningom tar en fram till den stora bron över vägen till Arboga/Glanshammar, och därifrån viker man sedan av mot Örebro igen via en lång asfaltsträcka och som via en tunnel till slut leder en tillbaka till andra änden av I3-spåret, och på det sättet så har man fått sig en rejäl runda i benen med varierande terräng och underlag, och man har samtidigt sluppit trängas med en massa folk!
Puh, det var lite om de närmaste omgivningarna där undertecknad brukar vara ute och löpa, fortsättning följer om mera avlägsna lokaliteter som t.ex. Markaspåret och Karlslund-spåret!
PS! Jag tycker om hundar, I really do ;)
Kommentarer
Postat av: Pionhed
Haha...bravo!
När jag bodde på öster blev det rätt mycket ut längs svartån till vattenparken och sedan ut till rynningeviken/rävgången och hem. Då passerar man i stort sett dig. Kanske testa?
Jag håller med om att andras hundar kan vara ett rent h-e när man är ute och springer. Och de som går 4 i bredd...man skulle behöva ringklocka när man springer...en affärsidé kanske?!
Jag väntar på de andra omdömena :)
Trackback