emilj1

Och nu finns bilderna upplagda på egna foto-albumet:

http://emilj1.myphotoalbum.com/view_album.php?set_albumName=album31

Se där kom en inbjudan i brevlådan att springa Å-stadsloppet igen, det som sprangs förra året på den skapliga tiden 58:23 om jag minns rätt. Den stora frågan är ju nu bara om man ska köra samma 10-km sträcka eller försöka sig på halvmare-alternativet, alltså två mil *yikes*; å det som lockar med 2-milaren förutom själva utmaningen i sig är ju att man då springer förbi/genom Vattenparken vid Hjälmaren och det vore nog en rätt angenäm upplevelse, och man passerar ju inte så himskans långt hemifrån Norr då heller, så klappar man ihop vid Hjälmarstranden så är det ju bara att gå av banan och lunka hem i sakta mak via Rävgången/Rynningeviken typ, ungefär haha...åså är det ju inte förräns 18:e augusti så man har ju en del tid att träna upp sig på...värt att fundera på, indeed...

hepp, tydligen hade man gamla semesterdagar kvar nånstans ifrån, 12 stycken närmare bestämt, enligt dom på kontoret å dom borde ju veta, så nu väntar två veckors oplanerad semester, trevligt trevligt :)

Flunsan gav med sig rätt snabbt under helgen, är nu bara en lättare förkylning, så man åkte och jobbade igår, gick bra, undviker ju gärna karens om det går ;), och självklart ska man anmäla sig till Grabbhalvan (årlig löpartävling på 5 km den 31:a maj, läs mer på http://www.grabbhalvan.com/) som ju är inte så långt bort som man tyckte det var nyligen när det var is och snö ute, bara drygt två månader, dags att börja lägga sig i träning, testade förra veckan att springa/lunka/gå till jobbet och det gick ju rätt bra, ca 1.35 alltsomallt från Norr/Svampen till DHL/Marieberg, ett resultat som det förstås ska jobbas på och förbättras under de kommande veckorna :)

Här är det tre dagar ledigt men också snuvigt och lite hängigt-i-huvet, förmodligen en släng av en influensa som "går ronden" just nu, oh well, kunde vart värre, har veckans avsnitt av Lost och American Idol att glo på, so that's okay ;)

Hade en fantastiskt kul gårdag och kväll/natt igår/morse, fantastisk föreställning, sedan 10-årsjubileum med fantastisk bankett och en härlig spex-kavalkad, och framförallt en massa inbjudna gamla spexare från "förr" som det förstås var enormt kul att få träffa igen, här är några väl valda foton från festiviteterna:

http://emilj1.myphotoalbum.com/view_album.php?set_albumName=album29

Då har man jobbat sin första 13.30-23.00-vecka, gick ju bra, långa dagar onekligen men då har man ju å andra sidan varje fredag ledig och det är ju värt mycket helt klart, som en liten mini-semester varje vecka ;)...Å till helgen väntar stort 10-årsjubileum för Örebrospexet då det förstås kommer en massa "gamlingar" (en kategori man väl själv tillhör per definition haha), blir nog en helg att minnas och se tillbaka på kan jag tro :)

Redan idag på morgonen finns årets Sture-recension av helgens Örebrospex-premiär utlags på nätet, en omfångsrik och underhållande textmassa att ta sig igenom i vanlig ordning. kan dock utfärda en viss spoiler-varning för den som tänkt sig komma och se vår föreställning (och det har ni väl ) därför erbjuds här nedan en garanterat spoiler-fri sådan av nämnda text:


Örebrospexet - med närmast fullsatt och rektorsdekorerad premiär på lördagen - är galet och infallsrikt, och det präglas av en spelglädje som stavas hängivenhet. Därtill hör jag sångröster i alla de bärande rollerna som nynnar professionalism. Tiden är andra världskriget och Winston Churchill.

Figuren och motoriken hans för snarast tankarna till min korkade fanjunkare Johansson på Upplands signalregemente. Och så har vi Edith Piaf - som sjunger bättre än originalet -. Sjunger utmärkt gör också Zarah Leander som hemlig agent. In träder Sigmund Freud - hoppla! Och hej på dig du, Ian Fleming. Här härskar ett rollbesättningens gulliga överspändhet. Jag skulle inte blivit det minsta överraskad om Ivan den förskräcklige och Carolina Klüft tassat in omslingrade om varandra. En innehållsrik men njutbar soppa med andra ord.

"Soppa" var ordet som nu kom fram ur mitt undermedvetna. Det har etablerats en ny utspisningslokal i Örebro; den ligger i universitetets aula. Över bänkraderna rullar en kaffedoft som på mammas syjunta. Men här har ingen börjat med stjälkstygn - ännu. Det dricks också annat än kaffe, om man säger så. Och så äts det som i en andra klassens tågkupé. Omgivningen börjar frossa innan galoscherna monterats av. Skräckslagna människor tror att svältgränsen dras redan före Mjölby. Det är två saker jag inte vill vara: pålkransförare och heltäckningsmatta i universitetsaulan.

Nu är jag väl en kontrarevolutionär som borde föras bort i gryningen och ställas mot en vit mur. Men jag kräver - trots fribiljett - att få höra sångtexterna; jag antar att de förtjänar det. Jag har riktigt bra hörsel men kan inte helt uppfatta texterna på grund av förbannad musik. Det är diskodecibel. Inte heller kan jag höra de partier när auditoriet klappar i takt under sången. Det är väl inte "Allsång på Skansen"! Också barrikadkämpar som applåderade mitt i låtarna utmärkte sig. Det är ju - för att ta till ett av de värsta skällsord jag vet - jazz!

Med den vitryggiga hackspettens envishet har jag förr påtalat den grasserande farsot som heter "Omstart" vilket för tankarna till min gamla Renault. Efter ett gouterat inslag hojtar publiken. Men det är inte fråga om någon bissering, utan ett nytt - eller ve och fasa - två nya, och väl inrepeterade nummer framförs. Alltså: tempot faller, den dramaturgiska ryggraden får sig en knäck. Det är mycket enkelt. Själv kom jag vid flera tillfällen vid omstart tre på mig med att inte minnas "originalet". Inslagen tar ut varandra och hör absolut inte hemma i studentspex av klassiskt snitt. Framlidne världsdirigenten Arturo Toscanini förbjöd all bissering på La Scala i Milano. I universitetsaulan skulle han vänt i dörr'n! Jag sitter där och glor men publiken jublar som vid en framgångsrik månlandning.
Det ges så mycket gott i den här uppsättningen. Hela tiden är det mycket bra men inte alltid mycket roligt. Jag ska förklara varför. Föreställningen sänder så att säga i två kanaler, lämnar två olika budskap. Det är ödeläggande för scenisk produktion om publiken så att säga inte vet om den ska skratta eller gråta. Det är helt enkelt inte spex.

Och ändå är så fallet. Sången har jag lovordat ovan. Dialogen får mig att skratta flera gånger. Regin skänker farstempo och spring i dörrar - även till ankhus! Folk ramlar och slår sig så jag (!) får ont. Musik, doakör, ljus, ljud, scenbygge och annat har arbetat väl för en lyckad kväll. Sannolikt har denna spexarmé också haft mycket roligt, och det är den värd.

Nu verkar det som att det funkar igen med allting här på bloggen, och inläggen man skriver syns också förhoppningsvis...och igår var det spex-premiär och det gick fantastiskt bra, var lite orolig för en dryg månad sedan när prov-föreställningen var och undrade om allt detta skulle hinna bli färdigt och klart, och det blev det ju, med bravur, rolig fest efteråt också där man träffade gamla skövdespexarkollegor, enormt kul det med, och nästa vecka väntar ju stort 10-årsjubileum då massor av gamla bekantingar kommer dyka upp, ska bli vansinnigt kul det med förstås :)

I övrigt så fortgår livet som vanligt, spelar mycket Lord of the Rings Beta hehe, går inte att sluta, min trogna hobbitflicka Lisastina har varit med om en hel massa äventyr i och runtomkring The Shire och Bree m.m och är just nu på nivå 16, äventyret fortsätter:


(På väg över ett mäktigt brospann i Ered Luin, arkitekturen i spelet är verkligen
magnifik)


(Inne på ett av spelets värdshus (det är mitt hjälmprydda huvud i förgrunden hehe), där det
berättas sagor för barnen)

Får se om bloggandet funkar nudå, varit en massa tekniska strul så att man inte kunnat komma in och uppdatera.

Nåja, på måndag börjar nytt schema, måndag till torsdag varje vecka 13.30-23.00, ledig fredag-söndag, ett mycket angenämt arbetsschema för undertecknad onekligen, mer pengar lär det visst bli också, å det är ju trevligt ;)